Min störsts dröm

Ibland tänker jag på hur det skulle bli om retuximab skulle fungera på mig. Tänker att jag skulle få sprutor i några månader och helt plötsligt kunna ta promenader, träffa vänner, tänka, äta osv. Jag kommer inte att ta sprutorna förens studien är klar, vilket den snart är. Om vi emmisar inte kan få samma biverkningar som övriga patientgrupper är det klart intressant. Men det är så jävla läskigt. Just nu verkar 2/3 få effekt. Jag kan vara en av dem. Jag kan fåhela livet tillbaka. Eller så är jag en av dem som inte får nån effekt. För mig är det nästan värre än när medicinen inte fanns. Det är ett jävla lotto. Det absoluta maximala drömcenariot är att medicinen släpps i Sverige, att jag får sprutor här i Umeå, att Sprutorna fungerar på alla mina autimmuna sjukdomar, att jag kan börja jobba och vi kan skaffa hund, katt och eventuellt gris. Och på helgerna kan jag äta, supa och dansa och vara helt frisk tills jag dör av ålder.

4 reaktioner på ”Min störsts dröm

  1. Önskar att du får leva ditt liv fullt ut med allt. Grisar, katter, höns. Vakna bakfull efter en kväll med musik,dans, urkult. Ja allt du önskar. Fina Ida önskar att det finnas en lösning för dig snabbt så du kan :rocka loss” önskar dig allt gott i livet. Kram

    Gilla

  2. Tror du på ett liv efter Rituximab? Kanske. Jag har glömt hur man är normal, men vi får se. Det där med att förutsäga vilka undergrupper som får effekt är jag livrädd för. Tänk att få veta att det inte är nån ide att få sprutorna, det funkar inte på dig. Och på fb ekar det tomt i me-grupperna för folk har blivit friska och gått vidare medan jag just ska fira 25 år som sjuk, och nu har jag levt fler år som sjuk än som frisk. Den skräcken.

    Gilla

    1. Tack för peppen 😂.
      Jag tror inte på nått, jag väntar på forskningsresultat. Ja det kanske blir så att det fungerar på de flesta men inte mig. Jag är medveten om det.

      Gilla

Lämna en kommentar