Många vet att jag haft ögoninflammation sedan jul, eller rättare sagt ögonlocksinflammation. Det har hjälp med antibiotikasalva men det har sedan kommit tillbaka direkt. Läkaren trodde först att det inte var bakterier som kom tillbaka. Men nu är det bekräftat. Det växer olika sorters bakterier i mina ögon som inte ska vara där. Det som händer utan antibiotika är att mina ögon svämmar över av var. Så mycket att jag inte ser. Hela jag blir sjukare än vanligt.
Tyvärr fick jag besked igår att det är kroniskt. Jag har inget försvar i ögonen, de tar in bakterier direkt.
Om jag tar de salvor med antibiotika hela tiden som jag behöver för att vara frisk kommer jag få gråstarr samt att bakterierna kommer bli resistenta.
Detta betyder att jag har helt andra förutsättningar för att hålla min ME på bra nivå. Min kropp tar otrolig stryk av infammationerna och det finns inget att göra. Jag kan ha några dagar fria när jag tar antibiotika. Annars kommer jag vara sjuk. Jag kommer skölja ögonen hela tiden, allt för att inte få bakterier att växa. Jag ska också ha salvor som gör ögonlocken starkare. Men det kommer vara samma läge som sedan jul.
Det här är typiskt ME. Vi har dåligt immunförsvar och får lätt infektioner som är svåra att bota. Jag vet det här men det gör mig väldigt ledsen ändå. Jag får bara försöka anpassa mig och vila ännu mer.
Jag hade kontakt med läkaren idag igen för att se om jag förstått allt rätt. Jag sa att det här är fruktansvärt känslomässigt för mig för det innebär försämring. Han förstår och jag uppskattar att han är ärlig. Hade han sagt att jag skulle bli fri ögoninflammation snart hade jag blivit besviken. Det känns bra att de just detta går att ta prover på och att jag vet vad det är som händer och varför jag blir så dålig.