Varning för gnäll. 

Min mage är utslagen igen och då känns allt hopplöst. Läkaren skulle prata med nån expert om att jag skulle äta gallsalter för att kunna smälta maten. Min mat kommer oftast ut som jag tuggat den, tydligen kan gallsalter hjälpa till att smälta maten och då skulle magen må bättre och jag få näring. Känner mig grymt ensam, har inte hört om nån som fått magproblem på det här viset. För läkaren att prata med specialisten verkar ta en evighet. 

Jag hade gärna blivit helt frisk till fredag för då kommer en av mina bästa+ fantastiska barn hit och då vill jag orka vara med. Sommaren är min värsta årstid för då känner jag mig mycket mer utanför. 

Har inte märkt nån effekt av Mekobalamin-sprutorna än heller, nu är det Sur-Ida!!! Haha. Jag har det inte fruktansvärt, jag blir bara lite sur på att alltid vara svårt sjuk. Mycket vänjer jag mig vid, men inte allt. 

Försöker fokusera på en helg med massor av gos och Mumin. 

Idag har jag tagit ett stort steg i livet…. Typ…

När jag blev sjuk sa jag att jag aldrig någonsin vill ha dusch-hjälp av hemtjänsten och att jag hellre dog osv. Det är egentligen inte grejen med att vara naken, jag trivs bra naken. Men att vara naken och svimma är en stor grej. Jag svimmar ofta i badet för att det är ansträngande och TÄNK OM JAG SVIMMAR I BADET, SLÅR HUVUDET OCH MÅSTE TILL SJUKHUSET. Att vakna upp med massa läkare som stirrar på en är tillräckligt jobbigt med kläder på. Jag behöver ha kontroll. Antagligen ett post-sexuella övergrepps-problem. Men så denna vecka är ju Lasse bortrest och jag har PMS, och inte ens tre liter parfym kan få mig att känna mig inte äcklig då. Så jag tänkte be en vän. Men det matchade inte i tid! SÅ jag frågaden min kontaktperson om hon kunde kolla på mig när jag badar och det gick bra. Så idag hände det. Jag badade men vakt av hemtjänst. Det gick hur bra som helst.  

Idag träffade jag min urgulliga arbetsterapeut.  Vi pratade bland annat om elrullstol, jag vet att många tycker att jag borde ha en MEN jag är inte redo. Jag orkar inte vara ute så mycket och en elrulle med garage och allt känns som för kroniskt. Men det är skönt att veta att jag har rätt till en om jag ändrar mig. 

Jag har tittat på biggest loser idag. Välugt otypiskt mig att se nått sådant men jag älskar det. Vilka hjältar de är alltså. Alla som är med är helt fantastiska. Deras tävlingar och intriger intresserar mig inte ett dugg, jag älskar att se lyckan i deras ögon när de klarar det de trott var omöjligt. Det handlar ju inte alls om vikt egentligen. Det handlar om att utvecklas och gå vidare som människa. 

Jag har fått bra koll på mitt ätande. Jag tog verkligen dietistens ord på allvar. Min kropp fick inte tillräckligt med näring för att alla organ ska kunna orka fungera. Det hade jag ingen aning om, inte att det var så illa. Men nu har jag nya rutiner och slarvar inte, fixar jag inte att äta tar jag en näringsdryck plus att jag ökat på med kolhydrater. 

Jag började med B12-sprutor förr förra veckan men har ännu inte märkt nån effekt… Hoppas den kommer.