Månad: november 2019

Min enorma tur (otur) på kvinnokliniken.

Ringer kvinnokliniken för uppföljning av endometriosspecislist. Tyvärr har den sista slutat (en efter en har de slutat). ”men du får träffa @#@##@ han kan endometrios”. Här börjar jag gråta och säger ”han kan inte endometrios, han opereade mig och sa att han inte hittade något men sju år senare ändrade han sig. Muntligt.”. Han har förstört år av mitt liv. Han har öppnat mig och stängt mig utan att avlägsna endometriosen. Endometrios är svår att se för läkare som inte kan endometrios.
Så nu ska jag prata med en annan läkare som ”kan endometrios”. Alltså inte specialist.
Jag behöver en läkare som är expert. Jag har träffat två i mitt liv och de personerna lugnade mig verkligen och det fanns en plan. Nu är jag kastad till vargarna igen känns det som. Vill bara grina. Törs inte göra Hysterektomi för jag tror inte min kropp klarar en så stor operation och jag vill inte dö så.
Det suger att ha flera kroniska sjukdomar som triggar varandra. Suger så in i helvete. Jag har haft endometrios sedan jag var 12 år och nu fyller jag 34 snart. Jag har sökt hjälp sedan dag ett och här är vi nu fortfarande utan bra hjälp. Tycker att jag är värd bättre. Jag är värd en läkare som kan min sjukdom. Eller rättare sagt sjukdomar. Är för dålig för att resa till England. Och för dålig för att ens resa inom Sverige. Det går inte jättebra för mig nu 😂

Tack till er som tar striden

Känner mig som en enorm bajskorv. Vi är så få svårt ME sjuka i norr och jag ställer aldrig upp i intervjuer.
Jag vet att det hade varit jättebra om folk kunde se mig på tv och se hur ett liv med svår ME är.
Dels är jag för trött för längre samtal men även om intervjun är på några minuter så är jag så rädd att jag ska ha hjärndimma och säga nått jättetokigt som hela Sverige kan läsa, typ som vad Buffy betyder för mig, framstår som galen och plötsligt hatar alla mig och Elisabeth Höglund får vatten på sin kvarn osv.
Samtidigt så känner jag många av dem som ställer upp i intervjuer och det är banne mig inte friska människor heller. Men de offrar sin ork för att sprida info och bidra till bättre framtid för oss.
Jag vill att alla som inte tror på sjukdomen ska få se att vi är många som är svårt sjuka. Men då måste vi också orka visa oss.
Jag får nöja mig med sociala medier tills jag orkar mer. Och jag är så glad att det finns så många som ställer upp och sprider information om den här djävuls-sjukdommen.