Jag tycker att det är dåligt att jag , mörkrets furste som älskar höst och regn har fått en kropp som vill ha sol och värme. Vad faan hände?! Det passar inte min stil alls. Här har jag väntat på höst sedan mars och nu när den äntligen är här så säger min kropp ”NEJ!”.
Det är ett ävel! Jag har ont typ överallt, konstant mens, svimmar och slår mig och gnäller och surar. Jag ska ju planera halloween och jul nu! Inte ligga och grina.
Men det är såhär med ME. Många av oss blir sämre då vädret blir sämre. Och har en som jag flera sjukdomar så leder en inflammation till fler och sedan går det runt. Den här sommaren var tuff för min kropp eftersom att jag bytte mediciner, var stressad och hade svårt att få tillräckligt med vätska. Och som bekant kommer eländet ofta efteråt.
Men jag tänker ta alla tillfällen jag får att titta ut genom fönstret och njuta av regn och fallande löv.

Jag beslutade mig för att vara hemma denna sommar och att alla skulle komma hit istället. Men det funkade inte riktigt i praktiken och nu är jag ensam hemma och har hemtjänst. Det är skönt att vara själv men också otroligt tråkigt att inte kunna vara med på semester med sin familj. Jag trodde att jag hade kommit över det, men det kommer en aldrig över.
Jag har valt att vara i min lägenhet året om för att kunna orka mer. För när jag reser blir jag så mycket dåligare. Men jag blir också lite utanför. Familjen ska ses och fira min pappa i förskott. Men om jag åker dit kommer jag bra ligga i en säng och höra hur de andra pratar för jag fixar inte flera röster samtidigt. Så det är bättre att vara hemma.
Till hösten kommer det bli väldigt mycket umgåsande för mig. Men det är något speciellt med sommar, på sommaren ska en inte sitta ensam i en lägenhet. Men nu gör jag det i alla fall. Och jag klarar mig fint. Men jag hade velat vara så pass pigg att jag orkade vara med. Det önskar jag mig till nästa sommar.
Nu när jag gnällt färdigt tänkte jag berätta att jag framöver tänkte dela med mig av mina tips som underlättar vid ME. Så det är förhoppningsvis vad bloggen ska innehålla ett tag framöver.

Med risk för att upprepa mig MEN!

Jag läser väldigt sällan biografier eftersom att jag oftast inte vill veta mer om personen bakom konsten. Men jag har gjort undantag för genier som Leila K, hinsehäxan, Patty Smith, Hilma af Klint och Moby. Denna vecka gjorde jag ett till undantag och läste boken Freak som handlar om Freddie Wadling. Den är inte skriven av honom utan en journalist. Självklart var det spännande att läsa om Freddies liv och allt han gjort men jag saknar hans syn på saken. Författaren letade efter någon slags objektiv sanning mer än Freddies sanning. Påminner väldigt mycket om Leila K s bok. Sida upp och sida ner med hur extremt struliga och dåligt fungerande människor de är.

Författaren försöker hitta nån slags sanning bakom Freddies barndom. Enligt Freddie hade han lite leksaker men enligt hans kusin hade han massor av leksaker. Detta kom upp flera gånger i bokem. För mig som läsare är det helt ointressant vad andra tycker, jag vill ju veta geniets sanning. Jag skiter också i om människor som skapat ett soundtrack till mitt liv var struliga med pengar och kom i konflikter med folk. Alla bra konstnärer är missanpassade på ett eller annat vis. Det har alltid varit min tröst sedan jag var barn, även om delar av mitt liv anses vara tragiskt enligt andra så är det ett bränsle för mig. För varje ny motgång blir jag mer kreativ. Det vore konstigt om vår tids bästa musiker var välfungerande och glada.

Jag hade velat höra mer om Freddies egna tankar och åsikter kring musik, skräck, svart magi och religion. Det hade varit så mycket mer spännande än att läsa om hur lat folk uppfattade honom.
Så till alla genier där ute vill jag säga: skriv era egna biografier och skit i vad folk tycker.
I både Leila K och Freddies biografier klagar författarna på hur extremt jobbigt det var att göra boken eftersom att personerna var så svåra att jobba med. Buhu, ingen har tvingat er att skriva. Vem som helst kan räkna ut med röven att det kan vara svårt att samarbeta med missbrukare.