Efter mitt senaste inlägg kom jag på att jag måste vara lite tydligare med bloggens syfte. Bloggen är öppen för alla men den riktar sig mest till vänner och anhöriga som vill veta hur jag mår. Jag har inte ork att höra av mig till alla jag bryr mig om, därför är bloggen väldigt personlig. Samtidigt vill jag nå ut till andra som lider av liknande sjukdomar eller bara vill få information hur ett liv med ME kan se ut. 

Viktigt att tänka på är att det bara handlar om mig. Jag har många olika sjukdomar som påverkar varandra och reagerar på olika saker utifrån dem. Jämför er inte med mig. 

Att sätta in spiral som preventivmedel är oftast ganska enkelt. Att jag behöver sövas beror på att jag har endometrios och samtidigt helt bakvänd livmoder. Det krävs lite våld att få in en spiral i mig,därför blir jag sövd och har extra jobbigt efteråt. Anledningen att jag gör det ändå är att det är den endo-behandling som är skonsammast för mina ME-besvär. 

Personligen rekommenderar jag inte hormoner som preventivmedel. Jag rekommenderar hormonfria preventivmedel. Idag finns det så många bra och säkra hormonfria preventivmedel att det inte behövs hormoner. Fråga gärna om ni vill veta mer. Självklart bestämmer alla själva vad som passar dem bäst. Det finns ju livmoderbärare som blir gravid nästan alla dagar i månaden och då krävs ibland dubbla preventivmedel och då kanske även hormonella sådanna. Men det är viktigt att veta att det inte är det första valet. 

Dock ångrar jag att jag varit motståndare till hormoner som medicin. För syntetiskt gulkroppshormon är den enda lindring jag någonsin haft mot endo. Jag började söka för menssmärtor när jag var 12år. Idag är jag 31. Så jag har lidit många år i onödan tack vare min tjurighet och vårdens propsande på att jag ska ta p-piller som jag inte tål. 

God morgon lovers!

Spiralen är på plats och sövningen gick bra. Smärtan är som förra gången. Totalt obeskrivlig, därav vakenhet en kl halv sex på morgonen. Men jag vill verkligen inte ge mig nu. Om det här fungerar som endo-behandling är det den skonsammaste som finns. Läkaren jämförde med mina tidigare mediciner och sa att det var hästdoser i jämförelse plus att en spiral verkar just där endometriosen sitter och inte i hela kroppen. 

Så nu är det bara att försöka överleva den värsta smärtan.  Kvinnans underliv är ju trots allt det starkaste som finns och jag har varit med om värre. 

Torsdag kväll. Vi är ensamma i lägenheten jag och min man fram till söndag då min mamma kommer. Känns fantastiskt att få mysa med mamma. På måndag ska vi till KK där jag ska bli sövd medan de fixar lite i mitt underliv. Jag hoppas att allt går helt felfritt och att jag får åka hem på en gång. 

Nu när vi vant oss att ha tonåring känns det väldigt tomt och tyst här. Samtidigt som vi verkligen behöver lite tomhet och tystnad. 

Jag har haft det lite kämpigt med endo och förkylning i veckan å guud i himmelen va tråkigt inlägg det här blev. Men ja. Mitt liv är inte intressantare än såhär. 

Jag virkar en kofta, det är ganska spännande… Jag råkade färga håret väldigt rött igår. 

Nu har jag läst klart Mobys bok. Jag försökte dra ut på det så länge som möjligt, nu är den slut. Jag vill bara ha mer! Jag hoppas han skriver lika många böcker som han gör skivor för ojojoj va han är bra på det. Han skulle kunna skriva om smutsiga golv och göra det intressant. Visst har han haft ett intressant liv,  men någon annan hade kunnat berätta det och det hade blivit en vanlig självbiografi.

 Det här är inte en helt vanlig självbiografi för han har skrivit den så makalöst bra. Alla känslor han berättar om går rakt in i hjärtat. Jag älskar hur brutalt ärlig han är, som att han vill att läsaren ska hata honom men vi älskar honom bara mer.  

Boken handlar till stor del om ravekulturen i början på 90-talet och hur den förändrades. 

Jag har alltid varit en raver, men det är faan inte lätt när en är född 1986! På mitt första disco 92 spelades samma musik som moby skriver om, vilket är roligt för jag blev helt besatt av dansmusik och mamma hjälpte mig att köpa blandskivor via en postårderkatalog. 

I början av 2000 var jag stor nog för riktiga rave, men det blev aldrig samma sak för då hade ravekulturen för länge sedan börjat handla mer om droger och mindre om musik. Planen bland mina vänner var väl att ändra det där. Men det var lite kämpigt eftersom att mina dj-kompisar också knarkade. 

Så himla fint att läsa om när moby gjorde ”feel so real” som släpptes 94 och samtidigt tänka på hur mycket jag älskade den låten och gick på disco iklädd blommig klänning med matchande leggings+ tubsockar och kände mig grymt cool. 

Mitt liv vore inte mitt liv utan moby. Jag hade aldrig överlevt nian om jag inte lyssnat på moby ”play” dygnet runt. 

Nu väntar jag med spänning på nästa bok. 

Bilden föreställer Donald Trump
Jag har inte varit så aktiv på bloggen de senaste veckorna. Ni som känner mig väl vet att jag ibland fungerar som en slags extra-förälder åt ett barn. Just nu har det varit en period där jag behövs extra mycket. Och jag vet var ni tänker ”ska du som är så sjuk ta hand om nån annan”. Men det gör jag så gärna i den mån det går. Jag blir mycket hellre sjukare än att svika ”mitt” barn. Så är jag. Och så är nog de flesta med biologiska barn också. 

I praktiken är det inte så mycket mer än att vi har en extra person i familjen. Det är lite mer ljud och mycket mer kärlek. Istället för att vila ensam i min säng vilar jag tillsammans med en underbar människa medan denne ser skräckfilm. Jag får också mer hjälp när Lasse är på jobbet. 

Den svåraste biten är att förklara för andra att jag bara är en boll av kärlek och att jag inte kan följa med på möten,köra barnet till kompisar eller prata massvis i telefonen. Jag antar att det inte är så vanligt med vuxna människor som inte orkar så mycket mer än att existera så jag anklagar ingen. 

Mina vänner kommer förstå precis vad som händer i mitt liv nu. Ni andra kanske inte riktigt förstår, men mer än detta delar jag inte till allmänheten.