Imorgon är det internationella ME-dagen. Jag borde ha skrivit massor om der och bett alla sprida info och skänka pengar. Men jag har två anledningar till att inte göra det. 

1. Jag blir ledsen av att tänka på det och jag blir ledsen när folk tycker synd om mig. 

2. Alla jag känner är experter på ME nu. Sedan jag blev sjuk har i princip alla mina och min familjs vänner lärt säg massor om sjukdomen och sprider info om den till andra. En kompis berättade om ME på en lektion för högstadieelever. En annan vän som är sjukskriven och har ont om pengar skänkte 2000kr till patientföreningen RME. Jag får brev, presenter och hälsningar från folk jag inte ens hört talas om! Jag tror att nästan alla jag känner vet vad ME innebär. 

No more kött för mig. Det är inte värt det. Vaknade av hysteriska magsmärtor vid halv två inatt efter två väldigt små köttbitar igår. Jag har ju aldrig ätit mycket kött men nu är det dags att inse att det inte fungerar. Min kropp orkar inte smälta det. Det som fungerar allra bäst just nu är soppa, fisk, laktosfri yoghurt och laktosfri samt glutenfri pankaka. Jag var väldigt väldigt rädd för detta när jag blev sjuk i ME, rädd för att få den typen där kroppen säger nej till ett födoämne efter det andra. Men nu är jag här och så är det inte lika läskigt längre. Jag hoppas att det vänder snart.