Jag har kommit på nått hemskt. Jag kan ha hittat förklaringen på varför min mage inte fungerar. Ni vet när en har monster-pms och magen har stannat av. Så känns det. Och då kom jag på att det som gör att magen stannar av innan mens är gulkroppshormon. Och vad äter jag två gånger om dagen om inte gulkroppshormon. 

Jag har inget val, jag måste sluta med den och se vad som händer. Jag är livrädd, livrädd för smärtan, dagliga blödningar och mina enorma problem med att kissa som jag får av min endometrios. Jag har dessutom redan järnbrist och tål självklart inte järntabletter. HEJJA MIG!

Men min mage kraschade från att jag började ta gulkroppshormon. Och det verkar otroligt att det skulle vara en slump. 

Jag är så otroligt trött och ledsen. Vill inte ha det såhär just nu. Varför kan ingenting fungera!

Häromdagen sa min kompis Caroline att det är så typiskt oss att nöja oss med halvbra eller dåligt. En man skulle aldrig acceptera på samma vis. Jag kontrade med att en man aldrig blir behandlad på samma vis, och det höll hon med om. Men ändå fick det där mig att fundera. Så i morse när hemtjänsten klampade in med kängor och gjorde macka med gluten kände jag att näe, jag är värd bättre. 

Jag valde denna hemtjänst för att de lovade utbildad personal samt en eller två olika. Ingen som går här har utbildning eller har jobbat med hemtjänst tidigare vad jag vet, förutom chefen då. 

Jag har sagt till chefen innan att om det inte funkar kommer jag att byta. Men det känns ändå som att jag varit otrogen, mördat en hel familj och gjort slut via sms typ. Jag har skrivit flera meddelanden att jag inte menar nått illa alls utan att det inte passar mig. Hon har inte svarat. 

Det som är ganska typiskt mig i livet är att alltid ta på mig skulden och krypa på knäna och skrika ”slå mig, straffa mig” TYP. Hela världens olycka har varit mitt fel. Men för ungefär tre år sedan bestämde jag mig för att kliva ur den rollen, och jag tycker det går ganska bra för mig. Och vad vore livet utan utmaningar. 

Jag kommer att sakna min lunch-hemtjänst dock, för hon är så himla glad och positiv. 

Med min nya hemtjänst kommer jag att åter igen vara tydlig med vad som gäller för att få jobbet. 

Jag förstår att det är svårt för många att gå till en 30 åring som är sjuk när de är vana att bara gå till gamlingar. Men det är inte mitt fel att det blev såhär. 

Idag förlorade jag min ”trycka på larmknappen-oskuld”. Jag var ensam hemma och blev förvirrad och svimmade flera gånger. Kände att jag inte kunde vara själv och eftersom att jag inte kan prata när jag är dålig +att jag var för dålig för att skriva så tryckte jag på knappen. Och ramlade och sedan kom det två tanter och babblade och jag var helt förvirrad och jätteledsen och fick inte fram problemet. Men de ringde Lasse och just då kom Ulrika förbi och der kändes mycket bättre allting.

 Mest är jag väldigt glad över att det finns personer som kan rycka ut när en är dålig och absolut inte törs vara ensam. Larmet fungerar så att om en trycker och inte säger nått som kommer de farande direkt. Väldigt bra. Jag är lite mer tacksam för att jag bor i Sverige nu, bara för att vi faktiskt har väldigt bra vård när det är akut. 

Idag tänker jag på min vän Jörgen. Jag lärde känna honom på min arbetsträning på förskola som jag gjorde innan jag gick utbildningen.  Det är inte ofta jag träffar någon som har liknande barnsyn som jag själv och det gör Jörgen speciell. Jag lärde mig mycket av honom och hans sätt att se barn. 

Jörgen har ägnat hela sin fritid till att arbeta för en förening som arrangerar aktiviteter för barn. Han har arrangerat aktiviteter för alla barn i hela Umeå, utan Jörgen hade inget fungerat. Kvällar,helger och hela lov är proppfulla av aktiviteter för alla barn. 

Trots att Jörgen har hela Umeås ungar som sina har han som många andra längtat efter en egen familj. Och jag vet att jag ofta tänkt att hoppas han träffar nån och får bilda familj. Och så hände det. Jörgen gifte sig och fick en hel hög med bonusbarn. Fantastiskt tänkte jag, det är han så värd. 

Och nu kommer vi till det helt obeskrivligt vidriga. Hans familj ska utvisas. Till ett land de inte bott i på åtta år. Barnen kan inte ens språket längre. Till ett land där familjen inte kan leva i trygghet och säkerhet. (I Sverige är de säkra och behöver inte leva på kvinnojour eller under hot). 

Hur i hela helvetet kan det här hända? Och kom inte och skyll på skattebetalarnas pengar för det här är en familj där båda vuxna har arbete. 

Jag skäms över att jag är svensk. Dessutom hade jag aldrig funnits om min mormor inte invandrat till Sverige, men det är aldrig nån som bryr sig om det för jag har mjölkvit hy och räknas som helt svensk. 

Hallå Sverigedemokraterna! Var inte problemet med invandring att det kom in våldsamma män till Sverige? (Inte sant enligt statistiken). Hur faan kan det då komma sig att kvinnor och barn utvisas till ett land det de inte säkra? Hur går det ihop?!

Just nu hatar jag Sverige och jag skäms för att jag tillhör ett land som skiter i andra. 

Om rasism och sexism inte styrt Sverige i så hög grad hade det här aldrig hänt!!!

Idag har mina gryn (det är en slags svamp och egentligen inte gryn) kommit och idag ska jag börja göra kefir. Det är otroligt spännande och jag hoppas att min mage kommer att gilla det.

Om allt går bra kommer jag att sälja tibetanska kefirgryn sedan (väldigt billigt) om någon är intresserad av att köpa. Jag köpte dessa för 60kr och det är värt varje krona om de fungerar, och det tror jag att de gör.

Min kropp gillar inte bakterier i tablettform, därför försöker jag äta så mycket bra bakterier som möjligt. Kefir ska ju vara de allts bästa dessutom.

Jag har ju blivit så jävla nyttig det senaste halvåret. Min kropp tål ju inget onyttigt därför proppar jag i mig mat i nyttig form ist.

Är knäckt med tandköttsinflammation och ögoninflammation på hela ME-paketet. Och just idag är det telefonmöte med f-kassan om handikappersättning. Det kommer bli en riktigt tuff dag. Men detär  väldigt viktigt att det blir gjort. Min sjukdom ger mig väldigt mycket extrautgifter. Jag lägger hellre lite pengar på nått roligt än att allt går till nödvändiga utgifter.

  När en svimmar varje dag och ofta landar på knäna blir kläderna väldigt slitna. Dessutom måste jag tvätta kläderna ofta eftersom att jag alltid febersvettas. Jag hoppas verkligen jag kan få en liten peng för det så det bara är att köpa ett par nya byxor ist för att oja sig och prioritera bort annat. 

Denna plansch fast i modell helt enorm har jag fått på posten idag. Det är helt underbart eftersom att man tagit mina favoriter och blandat ihop dem i en jättestor och fin bild. 

Jag är så jätteglad och vill ju tacka dig personligen. Därför får du gärna ge dig till känna. För ungefär ett år sedan fick jag ett smycke med texten ”ett hjärta av guld”, jag fick aldrig veta vem som skickat det och det är lite tråkigt för då kan jag inte tacka.  Vilket fall är det någon som känner mig väl. Tusen tack ❤️

Socker har länge varit det bästa jag vet. Jag älskar bakverk, verkligen älskar. Jag skulle kunna äta typ prinsesstårta varje dag. MEN. Sedan jag slutat med raffinerat socker och minskat rejält på andra kolhydrater har jag insett att socker nog är precis så giftigt som folk säger. Min mage mår bättre, min psoriasis backar jättemycket, jag får inte blåsor i munnen eller herpesmunsår längre. Men det räcker med lite för sött för att allt ska dyka upp igen. Det blir ungefär samma effekt av sötningsmedel så det skippar jag också. Om jag måste välja på godis med socker eller sötningsmedel så fungerar sötningsmedel lite lite bättre, men inte i större mängder.

Saker jag inte mår bra av: Ris, majs, vitt socker, mycket frukt.

Saker som fungerar: Potatis i mindre mängd, en halv frukt typ äpple eller apelsin  inte banan. Riktigt mörk choklad,nötter och frön, mycket liten mängd torkad frukt samt mycket liten mängd kokossocker. Glass sötad med kokossocker fungerar okej.

Allt på den nedre listan fungerar i liten mängd, om jag äter en kula glass med kokossocker får jag skippa det andra på listan den dagen. Att äta lite choklad varje dag fungerar bra som tur är ,men den  måste vara över 70%.

Om en vill kategorisera mitt ätande kan en säga att mat med lågt GI är det som fungerar bäst.

Det bästa med att äta såhär är att jag orkar så himla mycket mer mat än tidigare. Jag fyller på hela tiden och mår därför bättre. Socker gör mig väldigt mätt. Istället för kolhydrater äter jag i princip allt annat. Jag har inte bytt ut kolhydrater mot fett. Jag provade det först och då mådde jag mycket sämre. Däremot är jag inte rädd för fett och det är inget jag snålar på

Hoppas det här kan vara till hjälp för dig.