Månad: september 2016

Bla bla bla

Jag lyssnar på musik ikväll. Väldigt sällan jag gör det. Tänkte att jag inte ska lyssna på nått som är för känslosamt eftersom att jag alltid mår sämre av känslor. Därför valde jag att lyssna på alla remixer av mobys go. Hahaha egentligen fruktasvärt känslorellaterat. Men ändå avslappnande. Lyssnade på Tori Amos först men hon är verkligen inte ME-anpassad. Hon sjunger alldeles för vackert.

Jag hade en otrolig tur igår för vi lyckades få en tid till en ny läkare just när mamma var här så hon kunde följa med. Så nu är massor av saker fixade och jag kan slappna av.

Det här blev inte ett så jävla hett inlägg men min hjärna orkat inte mer nu.

Skriva

Jag hade alltid nån slags dröm om att skriva böcker. Sedan när jag bestämde att jag skulle ta en master och sedan doktorera tänkte jag att då får jag ju skriva utav bara helvete. Nu är inte det en realistisk plan längre. Jag säger inte att det inte kan hända, men hallå, hur mycket pedagogisk erfarenhet får jag av att ligga i sängen? Inte så många.

Förskolläraryrket är kanske inte det bästa med mina sjukdomar i en härlig mix även om jag blir bättre. Därför har jag en plan B,C,D osv. Jag gillar planer. Tillbaka till skrivandet. Det är en av planerna. Men hur? Jag har ju en del utbildning i litteratur men absolut ingen i skrivande egentligen. Eller jo, det har jag ju, men det är lite skillnad på en rapport eller uppsats och en roman i Shirley Jackson-stil. Fast å andra sidan. Stephen King och också avundsjuk på henne så jag kanske helt enkelt ska börja med att sänka kraven.

Men om jag ändå ska spendera mitt sista CSN kanske det är bättre att gå typ journalistutbildningen än nån flum-skrivkurs. Och det kanske är ett jätteroligt yrke, vem vet.

Kanske blir det så. Eller också blir det på nått annat vis. Det viktiga är drömmar! Och är det nått jag har så är det drömmar!

Jag kollar inte FB så vill ni kommentera gör det här. Jag länkar bara till FB så alla ska se 😃.

Magnolia

Forts på mitt förra inlägg.

Eller så älskar jag den här psykopaten för att han är så himla lik mig. Ideligen tar han upp ett stort problem med sin första tjej. Hon sa att hon inte gillade filmen magnolia för att hennes kompis hade sagt att den var dålig.

Alltså det är inte en hemlighet att jag valt mina vänner utifrån vad de tycker om filmen magnolia. Eller kanske är det mer så att om en förstår varför filmen magnolia är bra så förstår en mig.

Så detta har helt enkelt blivit ett test. Ska jag vara helt ärlig så tror jag mitt förhållande före min man tog slut till stor del på grund av att han sa ”jag fattar ingenting” när vi såg filmen. Jag minns fortfarande hur jag stod på golvet i vardagsrummet och tänkte att näe, det stämmer nog.

Och nervositeten när jag och min nuvarande make skulle se den. Han förstod  han hade också test-filmer som numera är några av mina favoriter.

Det går inte att förklara för någon varför det regnar grodor.

”Now that I’ve met you would you object to never seeing each other again.”

image.jpeg

Om bra och dåliga böcker + livet.

imageDet är många nu som tänker ”borde jag läsa sekten som återuppstod” alltså uppföljaren till sekten på dimön. Mitt svar är nej. Gör det inte. Eller gör det om du vill läsa en tråkig bok.

Om du däremot, som jag gillar att läsa om män som är psykopater rekommenderar jag boken ”du” av Caroline Kepnes. På originalspråk heter den spännande nog ”you”. Ikväll ska jag börja läsa uppföljaren som heter ”gömda kroppar”.  Till skillnad från gubben Grey, Mikael Persbrandt och Frans Oswald är huvudpersonen i Du någon jag lätt hade fallit för på riktigt. Han är jävligt smart, har bra smak, vi skulle säkert ha mycket gemensamt. Men han är också mycket mer sinnessjuk än någon av de ovan nämnda.  Nu vet ju inte jag om Persbrandt är psykopat. Han kanske är helt underbar, men jag gillar tanken på att han är det.

Jag har alltså helt tagit avstånd från FB. Mina inlägg publicerad där (tror jag). Men jag loggar aldrig in så om ni vill att jag ser era kommentarer får ni skriva här och inte på FB som vi alltid förut gjort.

Jag blir crazy stressad av Facebook. Det var min eminenta psykolog till lika make som kom på att det kunde vara en orsak till min psykiska stress. Jag är väldigt lättstressad. Jag kan svimma av att jag hör ett högt ljud. Typ som en höna. En dag utan Facebook och jag  är redan lugnare.

För mycket känslor.

Jag är känslomässigt missanpassad just nu. Om jag hör om ett dödsfall, även om jag inte känner person eller anhöriga så kan jag inte sova för det är så fruktansvärt. Jag har aldrig varit såhär förut! När blev jag så jävla instabil?!! Vad hände med min tidigare attityd ”faan va nice att få dö”. Varför har just jag blivit superempatisk just nu?! Jag menar, folk dör ju exakt hela tiden. Jag kan inte vara ledsen för varje person. Men det är jag.
Jag går gärna också med i grupper där det räknas upp vilka som dött av ME den senaste tiden! Eller hakar på lokala nyheter närhelst det sker ett dödsfall.
Jag är en kärleksfull person. Men nu har det gått för långt.

 

Tv-spels sug.

Åååå va jag saknar TV-spel. Jag har inte spelat sedan början av 2015. Det går ju inte, jag har ju inget fokus, ingen reaktionsförmåga och blir livrädd när det händer nya saker. Det blev aldrig nått ps4, lixom ingen idé om en inte kan spela. Inget fallout och inget TES. Så surt. Jag längtar tills jag kan spela igen.

I övrigt så tråkvilar jag mest heltiden just nu, det enda som hjälper mot krasch.

Tråkvila= bara ligga och stirra typ, möjligen läsa lite bok, eller soooova.