Det är många som undrar hur det är med mig nu så jag gör ett offentligt uttalande 😂😂😂
Jag har definitivt en sämre period och det är tråkigt. Jag var lite bättre i somras och tänkte att jag kanske var påväg att bli bättre för resten av livet men samtidigt så misstänkte jag ju att det var tillfälligt. Hoping for the best but expecting the worst, mitt motto i livet.

Det här började med att det blev höst och jag blev förkyld och jag var förkyld i fler månader som jag alltid blir men jag kände mig lite extra svag. Sedan tog jag covidvaccin och då ballade allt ur och jag kunde inte äta utan att få hysteriskt ont i magen och kräkas. Som tur är använder jag inte morfin i dosen jag har på recept så jag kan ta extra vid nödsituationer. Och efter det har jag haft svårt att äta och svårt att vara uppe längre stunder, jag behöver ligga ner oftare. Som tur var kunde jag ändå vara uppe mycket när Hedda var här så jag fick tanka och ge extra moster/tante- love. Det blev en ”tantedag” som de sa i Hjem til jul på Netflix 😁 Hon bäddade ner mig ordentligt under massa lager av sjalar och klappade på mig ordentligt som hon gör när hon tröstar sin docka 🥰

Nu kanske ni undrar varför i hela friden jag tog vaccin när jag redan var dålig. För jag vet att det är lite rörigt det där med vaccin och mig.
Jag fick ITP med väldigt låga trombocyter när jag hade covid, trots vaccin. Låga trombocyter är lågt antal blodplättar, alltså det i blodet som gör att blodet håller sig på plats i kroppen och inte blöder utanför kärlen av sig själv. Och som jag förstått det så är man rädd att det skulle vara svårt att rädda mig om jag fick covid igen utan vaccin. Framförallt är det stor risk för hjärnblödning och andra inre blödningar. Sist började jag få en blödning i urinvägarna men trombocyterna höjde sig själv just då så det gick bra den gången. Jag hade en otrolig tur och det vill jag ju ha om jag får covid igen. Jag blödde väldigt mycket från livmodern också men det var ju en mens som ballade ur så det startade inte av sig själv och jag tog massa medicin och fick stopp på det. Så det gick bra den gången. Blödde mest i huden. Och jag älskar ju att leva så jag tar vaccin och kommer göra det så länge covid finns kvar nånstans i världen. Men det är också det enda vaccin jag får ta för andra vaccin kan orsaka ITP. Väldigt rörigt det där. Jag får ITP för att immunförsvaret ska skydda mig från infektion som en vanlig människa men istället för att gå på infektionen så blir det fel och det går på mjälte och benmärg och säger att de ska sluta tillverka blodplättar. Det är en autoimmun sjukdom alltså. Men jag har den inte alltid utan det verkar vara i sånna lägen när det blir en stor infektion och då pågår det i typ ett halvår efter själva viruset slutat. För en del pågår det i två dagar och för andra i varje dag i resten av livet.

Ni som känner mig vet ju att jag haft perioder även innan när jag haft svårt att äta och vara uppe på grund av svår ME och några autoimmuna sjukdomar som tex endometrios. Men det som är så bra denna gång är att jag hade blivit lite mullig innan så jag har fett att ta av och jag känner inte att jag förlorar mycket muskler som sist. Jag fick så himla bra råd av en dietist förra gången. Hon sa att jag aldrig ska banta även om jag blir lite tjock för jag kan när som helst börja rasa i vikt igen och då behöver jag ett fettlager. Och det där vet ju min kropp och den kommer öka aptiten i bättre perioder så den klarar sig i sämre. Och exakt så har det varit för mig. Framförallt blir jag lite tjock nått halvår innan jag blir dålig. Kroppen vet hur den ska göra. Och andra rådet var att fokusera på kolhydrater när jag har svårt att äta. Så nu äter jag lite sötade saker ibland, det gör jag ju inte annars. Jag kan få näringsdrycker när jag behöver men just nu gör jag egna smoothies med det jag brukar få brist på och nuförtiden tar jag alltid folsyra på recept så jag kommer inte få anemi.
Jag är väldigt tacksam för förklimakteriet också för ämnesomsättningen är lite lägre så jag klarar mig bättre på mindre mat.

Det tråkigaste med den här perioden är att jag förvandlats till en person som inte tål alkohol. Igen. Det är väldigt tråkigt pga att jag är en person som vill ha ex antal glas vin i veckan och nu går ju inte det. Jag kan dricka lite lite, typ ett halvt glas men jag känner mig direkt proppmätt och när jag för några veckor sedan testade att dricka min vanliga mängd en kväll (det är inte en stor mängd ) så kräktes jag över hela sovrum mitt i natten och det har tagit veckor att städa bort allt kräks 😂 Samtidigt är jag glad över att ha en kropp som tydligt berättar vad den behöver och inte och just nu behöver den inte vin tydligen.

Jag ser väldigt mycket framemot nästa vecka, när jag äntligen fyller 40. Jag har ju längtat efter det sedan jag var 20 ☺️