Jag kollade på alone australia på svt. Jag älskar sånna program där folk är ute i vildmark helt off grid! Iaf så blev jag så förtjust i Gina. No spoliera men hon är helt otrolig. Hon har liksom genomgått extremt traumatiska händelser i livet och ensamhet mitt ute i vildmark skrämmer inte henne. Och jag bara kände att det där ska vara jag om tio år. Jag har inte varit med om värre än henne. Jag kan också bli en svincool tant som dödar djur med bara händerna när jag egentligen bara skulle ut och kissa. Jag kan faan inte vänta tills jag är post menopaus och helt sexuellt ointressant för män och jag har lagt på mig extra kilon av fett (inte vätska av sjukdom) utan fett och muskler.
Och det här var så jävla bra för mig just nu. För om vi backar till Ida 12 år så var ju Julia Dufvenius den jag såg upp till och det funkar liksom inte längre. Jag tycker fortfarande att hon är en helt otrolig person och skådespelare, helt klart den bästa skådespelerska vi har i Sverige.  Men hon funkar tyvärr inte som förebild sedan jag läste den där fruktavärda boken i helgen.
Det är så bra och viktigt att ha mål här i livet!