Jag har funderat på det här med glömda trauman som kommer upp senare. Det är ju så aktuellt just nu pga Joacim Lundell. Jag har inte liknande uppväxt som honom. Men jag är en person med autism som upptäckt många övergrepp och trauman från min barndom i vuxen ålder. Jag har också erfarenhet av att vara tvungen att minnas sanningen. När jag var 18 polisanmälde jag mitt första sexuella övergrepp som skett när jag var 11. Det blev också det sista jag anmälde på grund av bemötande. Jag hade glömt mitt övergrepp och plötsligt en dag med min otroliga terapeut på bup så kom jag på det. Det var några vuxna som trodde på mig och några som inte gjorde det. Jag trodde alla skulle tro mig så jag blev förvånad. Men det jobbiga var att jag själv inte visste exakt vad som hänt. Jag minns händelsen i stort och känslan av extrem rädsla. Men jag kommer inte ihåg alla detaljer. Och polisen tyckte att min story var väldigt trovärdig men att det inte var trovärdigt att det slutat så oskyldigt som jag ändå minns. För det människor som gör sånt mot barn gör också ditten och datten. (Jag tänker inte gå in på detaljer.) Och jag sa att det kan absolut vara så att han gjorde ditten och datten men jag minns ju inte. Så de försökte skrämma mig till att minnas. Vilket var vidrigt och jag ville inte vara med mer.
Jag vet fortfarande inte exakt vad som hände vid det tillfället och jag tror inte jag vill veta mer heller, som vuxen förstår jag också att det hänt mer än jag minns. Men jag vet ju hundra procent att ett övergrepp skett. Framförallt vet jag att man kan glömma övergrepp för att plötsligt minnas många år senare. Det här har hänt mig med flera sexuella övergrepp. Min hjärna skyddar mig och släpper ut minnet när jag är på en trygg plats.
För dem som inte varit med om mycket skit kanske förträngning känns konstigt. Men som en professionell förtränger är det inte konstigt. Jag skriver alltid dagbok så jag kan gå tillbaka och kolla vid behov. Men i min hjärna finns det inte så mycket plats för hemska saker. Min hjärna är fylld av onödig info om saker som ingen annan bryr sig om tex gulliga djur och roliga låtar.
Skulle mina minnen hålla för en granskning i svt? Nej. Nej det blir ju inte mindre sant för det.