Känner mig som en enorm bajskorv. Vi är så få svårt ME sjuka i norr och jag ställer aldrig upp i intervjuer.
Jag vet att det hade varit jättebra om folk kunde se mig på tv och se hur ett liv med svår ME är.
Dels är jag för trött för längre samtal men även om intervjun är på några minuter så är jag så rädd att jag ska ha hjärndimma och säga nått jättetokigt som hela Sverige kan läsa, typ som vad Buffy betyder för mig, framstår som galen och plötsligt hatar alla mig och Elisabeth Höglund får vatten på sin kvarn osv.
Samtidigt så känner jag många av dem som ställer upp i intervjuer och det är banne mig inte friska människor heller. Men de offrar sin ork för att sprida info och bidra till bättre framtid för oss.
Jag vill att alla som inte tror på sjukdomen ska få se att vi är många som är svårt sjuka. Men då måste vi också orka visa oss.
Jag får nöja mig med sociala medier tills jag orkar mer. Och jag är så glad att det finns så många som ställer upp och sprider information om den här djävuls-sjukdommen.