Vad gör jag nu för tiden då?

Jag har inte glömt er. Jag har bara så mycket annat roligt för mig.
Denna vår har jag utvecklat min djurkommunikation på distans. Och det fungerar nästan bättre än live för jag fokusserar bättre när jag inte har ett vansinnigt gulligt djur framför mig. Många säger att arbete med djur tar mindre energi än att arbeta som medium och sierska med människor. Det stämmer inte alls för mig. Men det beror nog på att jag har så mycket mer empati för djur. Människors problem lämnar jag efter att jag är klar. Men ett djur som är olyckligt är svårt att sluta tänka på. Dock är det viktigt att det blir gjort eftersom att jag kan informera ägaren om vad djuret behöver. Oftast är det sällskap och kärlek. Det andra som är tufft är att djur visar mig var de har ont genom att jag känner det i min kropp. Det har varit olika sjukdomar och skador. Det lustigaste var en häst som hade nervvärk i hoven och när någon kratsar känns det som el som går från hoven upp i benet. Jag sa till min man ”usch va hemskt det är att bli kratsad i en ond hov” 😂.
Det är precis som när en ande ska visa hur hen dött och det är hjärtinfarkt, nej tack till den känslan alltså. Även om djur och andar är det mest spännande så är det något jag bara kan göra ibland. Det är ioförsig inte så ofta jag orkar ta emot klienter heller men jag tar oftast mest kortare frågor. Men i framtiden när hälsan är bättre så kommer det bli mer.
Annars trivs jag med livet. Mina sjukdomar pågår som vanligt men jag är upptagen med att tänka på annat. Skulle det vara så att jag är sängliggande resten av livet så vet jag att jag ändå kommer ha ett bra liv. Sedan jag utvecklade min medialitet har mina största rädslor försvunnit och jag känner mig väldigt levande. Jag vet ju att det bara är min kropp som är sjuk, och jag kommer leva för evigt även när kroppen säger upp sig så jag känner inte samma stress att komma ut och göra massor av saker. Jag har tid.
Det är det bästa med att vara medium. Att en får bevis att livet inte tar slut. Jag kan umgås med mina döda släktingar varje dag. För de som tvivlar kan jag berätta att jag har flera medium-vänner som utan någon vetskap om mina ande-vänner också träffat dem och beskrivit dem mitt i prick. Och de beter sig precis som när de levde. Livet fortsätter även utan våra kroppar. Är inte det helt fantastiskt så säg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s