Hello babes..
Jag är inte toppenbra på att uppdatera här. Jag skriver och sedan glömmer jag att lägga upp.
Det har varit en ganska jobbig höst och vinter för mig hälsomässigt men det som är toppen är att min man är pensionär nu så jag är väldigt uppassad och uppgullad (! Vilket bra ord!).
De senaste veckorna har varit väldigt väldigt spännande, och det är ovanligt för mig för det händer sällan nått spännande i mitt liv förutom i min fantasi.
Jag hade tid på kvinnokliniken för att ta ut hormonspiralen och få ny behandling men kände att jag var för sjuk för att kunna komma iväg. Och just när jag oroade mig för spiralen aldrig skulle bli uttagen och at den skulle bli en del av min kropp för evigt så kom den ut av sig själv. Förmodligen beror det på att min endometrios blödit nästan varje dag i månader så spiralen har följt med ut. Det var vad läkaren sa iaf. Jag kände ett stick och sedan när jag skulle kontrollera trådarna så halkade hela spiralen ut och där stod jag på badrumsgolvet med en spiral I näven. Otroligt då jag måste sövas för att få in den då min livmoder är felvänd. Men den hittade ut själv. Det gjorde lite ont just när den var på väg ut själv men det släppte direkt när den var ute. Så jag hade en extrem tur vilket jag inte är bortskämd med. Sedan hade jag extrem tur igen att jag fick en läkare som ringde mig som var helt underbar och han hade läst min journal innan så han ifrågasatte mig inte alls utan hade full koll på min endometrios och hur den växer. Väldigt lustigt för jag har blivit varnad för honom. Typiskt mig att alltid komma bra överens med läkare som ingen annan gillar och tvärtom. Min värsta gynekolog är mångas bästa. Men jag uppskattar ju personer som är tydliga och kunniga framför trevliga som inte vet hur en fitta ser ut. Jag vill ha mina gynekologer som jag vill ha mina män 😁

Dagen efter spiralen åkt ut fick jag covid. Helt otroligt, vilken grej!  Jag som varit så rädd för covid och att ta ut spiral i flera år och så händer båda efter varandra. Första veckan med covid gick ganska bra, sedan kom några dagar när jag kände mig typ döende och sedan har jag varit segt krasslig, ingen hög feber längre men hostig, snuvig och lite sur. 

Det var det hela från mig idag. Eller nej en grej till. Jag vet att många vill att jag ska sia om kriget men det kommer inte hända. Dels för att framtiden är svårt att sia om när det hänger på människors beslut och agerande, i det här fallet framförallt en människa. Risken är att det jag ser ändras och då vill jag inte oroa i onödan. En annan orsak är att jag själv inte vill veta. Pandemin var lättare att sia om för det var ett virus och jag ville verkligen veta hur det skulle utvecklas. Och där stämde det också väldigt bra med hur det blev. I det läge vi är nu väljer jag att fokusera på vad vi kan göra för de som utsätts nu istället för att oroa mig för att det blir krig här. Längre fram kanske jag ändrar mig men nu är det ingen idé att fler frågar för jag vill inte.
Trevlig helg hörrni!