Jag ska inte prata om min kropp idag för den är så tråkig att prata om. Men jag tänkte prata om hur min själ mår när jag lyssnar på Anna Öbergs nya skiva ”SIN”. Den släpptes idag! Självklart fick jag inte den på posten idag för de djävlarna delar inte ut post hos mig idag. Men jag har lyssnat på Spotify.
Känslan är gåshud över hela kroppen och en förvåning över hur en människa kan göra så otrolig musik. När Anna jämförs med andra artister är det alltid ett gäng män. Men hon är inte ett gäng män, hon är bara hon. All den där otroliga musiken finns i en enda människa. Jag gillar att alla hennes låtar är massor av lager av ljud så man måste lyssna tio gånger på samma låt för att uppfatta allt. Men samtidigt känns det inte alls pretentiöst för inget ljud är där i onödan utan allt är på rätt ställe och gör låten, också nånting få lyckas med.
Det är också som en egen genre som inte finns annars. En genre gjord för mig.  Den är delvis tungt och industri-synthig men samtidigt visaktig med tex flöjter i en otrolig mix! Och så är det perfekt röst och fantastiska texter som jag alltid känner ”det här handlar om mig” som om jag var 15 år igen och trodde att alla artister gjorde musik bara för mig.
Jag tror inte att det finns nån annan svensk artist som kommer i närheten av att vara såhär begåvad.
Nya skivan är dessutom ännu bättre än de tidigare, jag fattar inte hur hon lyckades med det.
Det är inte för inte som jag när jag visste att jag skulle bli moster först grät av lycka på grund av bebis och sedan grät av lycka igen när jag kom på att hon skulle födas i Helsingborg. För man vet ju inte, det kanske är nått i deras vatten som gör otroliga musiker.
Det är obligatorisk lyssning för samtliga.