Vi skull till bibblan och kolla på Toves utställning. Vi möter våra grannar och deras yngsta springer rakt ut i vägen och en bil kommer i full fart. Allt gick bra men jag trodde mitt hjärta skulle stanna. Jag är väldigt lättskrämd och blir lätt skärrad på grund av min hjärntrötthet. Det här var mer än jag fixade. Tur att jag hade solglasögon på mig för tårarna rann medan föräldrarna såg ganska lugna ut. De är nog vana. Jag är så himla slut nu. Det där var för spännande för mig. Det behövs så himla lite för att min sjukdom ska försämras. Hjärnan orkar inte.