Idag är det mycket känslor. Jag är jätteförkyld. Min första ordentliga förkylning med ME. Tankarna är så många. Med svår ME blir en oftast inte förkyld. Så betyder detta att mitt immunförsvar har stärkts eller betyder det att det blivit ännu sämre. Det kanske låter löjligt. En liten förkylning. Men det kan förändra hela mitt liv. Så för mig är det stort. Jag tror att alla lymfkörtlar från hals till ljumskar är förstorade. Så mycket händer i kroppen, men vad betyder det? Det vet nog ingen. Men en läkare på medicin sa en gång att han ville att jag skulle få en redig förkylning för att se om det kan kicka igång immunförsvaret. 

Jag tänker mycket på vad det skulle innebära att ha medelsvår ME ist för svår. Det skulle innebära att även om jag var väldigt sjuk fortfarande så skulle jag kunna åka till en vän och kanske se en film lån kväll eller kanske kunna gå lite utomhus med rullatorn. Det vore så himla stort. Människor med medelsvår ME är infektionskänsliga och just nu har jag ju en infektion. Så det finns helt klart hopp. Dock är det mitt enda tecken just nu. Och jag mår ju sämre än innan. Men immunförsvaret gör nått. Jag har snor, jag har massor av snor. Och det är ett försvar. Självklart finns också tanken att kroppen inte ska klara förkylningen och bli jättesjuk. Alltså mycket känslor. 

Men det var så fint för min vän Ulrika bor här lite nu och när jag vaknade och grät var hon där direkt och kunde trösta.