Jag har tänkt på det här med vänner. När en är svårt sjuk orkar en inte höra av sig som tidigare. Men det är också då en som mest behöver vänner. 

När jag blev sjuk läste jag om flera emmisar som förlorat sina vänner sedan de blev sjuka. Jag tänkte att det där händer aldrig mig, inte mina vänner. Nu har jag varit sjuk i två år och kom på häromdagen att det där med att förlora vänner händer även mig. Fast jag har kanske inte förlorat utan snarare bytt. Några av de jag trodde skulle höra av sig till både mig och L har inte gjort det alls. Det finns även de som direkt sagt upp bekantskapen på grund av min sjukdom. Men oj så många bekanta som hela tiden hör av sig och visar att de tänker på oss. Jag har nog vunnit fler vänner än jag förlorat. Det behövs inte så mycket. Bara känslan av att jag inte kämpar ensam. Jag har ett helt lag som hoppas på mitt tillfrisknande och det är så värdefullt.