Bilden föreställer Donald Trump
Jag har inte varit så aktiv på bloggen de senaste veckorna. Ni som känner mig väl vet att jag ibland fungerar som en slags extra-förälder åt ett barn. Just nu har det varit en period där jag behövs extra mycket. Och jag vet var ni tänker ”ska du som är så sjuk ta hand om nån annan”. Men det gör jag så gärna i den mån det går. Jag blir mycket hellre sjukare än att svika ”mitt” barn. Så är jag. Och så är nog de flesta med biologiska barn också. 

I praktiken är det inte så mycket mer än att vi har en extra person i familjen. Det är lite mer ljud och mycket mer kärlek. Istället för att vila ensam i min säng vilar jag tillsammans med en underbar människa medan denne ser skräckfilm. Jag får också mer hjälp när Lasse är på jobbet. 

Den svåraste biten är att förklara för andra att jag bara är en boll av kärlek och att jag inte kan följa med på möten,köra barnet till kompisar eller prata massvis i telefonen. Jag antar att det inte är så vanligt med vuxna människor som inte orkar så mycket mer än att existera så jag anklagar ingen. 

Mina vänner kommer förstå precis vad som händer i mitt liv nu. Ni andra kanske inte riktigt förstår, men mer än detta delar jag inte till allmänheten.