Jag fick en hel del kommentarer och åsikter om gårdagens inlägg. Känner att det krävs en förklaring. Det var en dröm. Ungefär som att drömma om enhörningar på fluffiga moln. Jag tror ingenting. Jag önskar att jag ska bli frisk, det är allt. Jag är mycket medveten om att jag kan tillhöra den undergrupp som det inte fungerar på. Jag vet att många har haft ME större delen av sitt liv. Jag är helt beredd på att leva med ME hela mitt liv. Vi är inte så många i Sverige som har svår ME. Det som är skillnaden är att vi är helt sängbundna och har svårt att få i oss näring etc. Jag tror inte jag kommer leva resten av livet med svår ME. Det är det viktigaste för mig. Tanken på att jag kommer att bli bättre är det jag lever för.