När jag fick medicin mot värk och började sova mer så blev jag lite hyper. Jag bytte symaskin och har inte kunnat tänka på annat än att sy. Jag har suttit upp och klippt tyg och suttit upp och sytt. Det är för mycket för mig. Jag tyckte det var för bra för att vara sant. Och det var det. Jag blev glad för symaskinen och fick ett enormt adrenalinpåslag.
Jag har blivit jättedålig. Kan inte prata så nån hör vad jag säger och jag kan inte gå utan har rullstolen hela tiden. Igår sov jag hela dagen. Är så ledsen men mest irriterad över att jag själv skapat detta.

Fakta: adrenalinpåslag är nått vi med ME får när energin tar slut. Hjärtat slår snabbare, vi pratar högre och fortfarande och kan göra saker vi i normala fall inte kan. Det tar otroligt mycket på våra kroppar och gör oss väldigt sjuka efteråt. Oftast varar det i några dagar men ibland i veckor/månader.
Jag har vetat om det för jag har käkat betablockerare varje dag för att slippa besvär från hjärtat. Men jag vet ju vad allternstivet är. Det är att ligga i sängen varje dag igen. Så jag har kört på och nu är jag sjukare än någonsin. Det jag har gjort är att jag suttit upp för mycket. Och det räckte för mig.
Skriver i ettapper så jag ska orka. Ha överseende med stavfel och andra konstigheter.
Jag ville tro att jag började bli frisk. Nu måste jag smälta att det är tvärt om. Jag kommer komma över det. Måste bara sura lite först.