Vi har åkt till mina föräldrar för att fira mammas 60 års-dag som är imorgon. Men festandet blir nog i dagarna tre. Jag vilar några timmar, är med en liten liten stund vilar igen osv. Det är underbart att träffa alla och så. Men tråkigt att vara så begränsad.  Jobbigast för mig är prat. Jag orkar inte prata och jag orkar inte lyssna, och så gör jag det ändå och blir sämre.

Samtidigt så fungerar allt så mycket bättre den här sommaren. Alla hjälps åt att hjälpa mig och det har blivit vardag på ett väldigt behagligt vis. Kris-året börjar avta. I fjol kändes det som att alla blev ledsna så fort de såg mig. Nu har vi vant oss… Kanske inte helt, men det känns bättre iaf.

Jag gillar att min finska del i släkten är här. Det är så lätt att glömma sitt ursprung, nu när en del pratar finska och jag typ förstår tre ord glömmer jag det inte. Jag har inte träffat min moster på 15 år. Det är speciellt.