Idag förlorade jag min ”trycka på larmknappen-oskuld”. Jag var ensam hemma och blev förvirrad och svimmade flera gånger. Kände att jag inte kunde vara själv och eftersom att jag inte kan prata när jag är dålig +att jag var för dålig för att skriva så tryckte jag på knappen. Och ramlade och sedan kom det två tanter och babblade och jag var helt förvirrad och jätteledsen och fick inte fram problemet. Men de ringde Lasse och just då kom Ulrika förbi och der kändes mycket bättre allting.

 Mest är jag väldigt glad över att det finns personer som kan rycka ut när en är dålig och absolut inte törs vara ensam. Larmet fungerar så att om en trycker och inte säger nått som kommer de farande direkt. Väldigt bra. Jag är lite mer tacksam för att jag bor i Sverige nu, bara för att vi faktiskt har väldigt bra vård när det är akut.