​Jag lever väldigt mycket som ett djur nuförtiden. Jag liksom bara finns. Men det är okej. Förut oroade jag mig väldigt mycket för att bli sämre och ville helst kolla hjärna och hjärna hela tiden. Nu är jag inte lika orolig för det. Stressen att komma tillbaka till det normala livet har minskat. Jag minns nästan inte hur det känns när snön knakar under fötterna eller hur skogen luktar. Självklart vill jag bara bli frisk. Det är allt jag vill. Men jag lever ju även fast jag är sjuk. 

Efter nyår har jag blivit mycket sämre. Jag fick i mig gluten flera gånger vilket innebär att min tarm inte kan ta åt sig näring och det gör ju mig sämre såklart. Men det kommer alltid en bättre period. 

Jag lever väldigt mycket på en sak min läkare sa. Han sa att alla sjukdomar jag fått efter ME kan bero på att mitt immunförsvar inte pallar just nu. När min ME blir bättre kanske jag tål all mat jag inte tål nu plus att alla hudsjukdomar kommer backa. Jag var ju väldigt orolig för psoriasis förut. Men han sa att det är nått som kommer upp av sjukdomen och betyder inte att jag kommer ha det sedan. 

Jag har köpt nya fina pennor som jag längtar efter att måla med.