Det här med lycka är väldigt intressant. I början av min sjukdom var jag väldigt ledsen och bitter och tänkte att om jag bara blir frisk så jag kan jobba, träna och skaffa barn blir jag lycklig. Efter ett tag insåg jag att det inte var realistiskt att det skulle hända inom en snar framtid, jag fick tänka om. 

Jag har flera bekanta som är friska och har jobb men är missnöjda med livet i alla fall så det sitter inte där. 

I veckan hade jag besök av en vän som också haft det rejält kämpigt med hälsan fast på ett helt annat vis. Hon frågade hur jag hade det och jag sa att jag trivs faktiskt ganska bra med min tillvaro, mycket bättre än vad folk kan föreställa sig. Hon blev inte förvånad som många andra blir. Vi kom fram till vi har haft tur som råkat ut för händelser som gör att vi inte längre kan fokusera på pengar och karriär etc. Familj och vänner är det viktigaste. 

Självklart vill jag inte må såhär, jag lider mycket av min sjukdom. MEN jag är lycklig ändå. Jag sover eller ligger och vilar hela dagarna och väntar på att Lasse ska komma hem, på kvällen blir jag alltid lite mer fokuserad och kan se film och virka, det är jag så himla tacksam för. Jag har vänner över hela världen som bryr sig om mig och finns där om jag behöver prata. 

Jag har just nu en sämre period igen. Det visste jag att jag skulle få efter min händelserika vinter. Men jag har lagt allt fokus på vila nu så kroppen hinner ikapp.