För nio år sedan hittade jag granntjejens örhängen i min killes säng. Jag grät konstant i flera veckor. Tills jag såg Lasse gå upp på scenen på droskan. Efteråt ringde jag min bästa vän, som jag konstant ringt till och gråtit i flera veckor och sa att jag mött min stora kärlek det var bara ett problem; han var 55 och jag var 22 och han visade absolut inget intresse för nått mer än köra mig på sin motorcykel. Men jag börjar ana att han bara döljde sitt intresse väldigt väl för snart har vi varit ihop i nio år.
Ett stort tack till tjejen som la sina örhängen i min killes säng. Du förändrade mitt liv.
idas liv? 
Grattis både till att du slapp svikaren och att du hittade en bättre variant!
När sommaren kommer så träffade jag min man för tio år sen, och vi blev ihop 13 dec 2007.
Att ha en bra och redig karl vid sin sida när man är så här sjuk är livräddande, känns det som. Min börjar förstå nu, nej han förstår bättre än jag många gånger. Men ja, det här är svårt att leva med. Man tvivlar så på sig själv, blir tjock och dum, och måste träna bort hela sin spontana och energiska personlighet till förmån för tvångsvila. Glad att du har nån vid din sida.
GillaGilla
Va härligt! Jag blev smal och dum av ME 😂
GillaGilla