Jag kom på nu att jag glömt berätta hur min hormonbehandling med klimakteriet verkligen gick.
Första månaderna var jag i paradiset. Medicinen tog på psyket men jag var upptagen med att vara glad för att jag inte hade besvär. Men sedan för några månader sedan överlistade kroppen medicinen och jag började blöda. Jag fick träffa en bra läkare som var tydlig och lite barsk. Som jag vill ha läkare. Hon ökade på medicinen men sa att jag skulle vara återhållsam med östrogen. Jag slutade blöda men ville knappt existera. Östrogenet jag tar räcker inte och jag får enorma vallningar. Tar jag mer kommer endometriosen få näring av östrogenet. Först efter höjningen förstod jag hur stark denna medicin är. Den påverkar hela kroppen och psyket. Det är inte samma som klimakteriet. Förändringen som ska ske under flera år sker på någon månad. Kroppen vet inte hur gammal den är. Läste om en tjej som var 20 och blev gråhårig under sin behandling. Självklart försvann det när hon slutade med medicinen. Behandlingen är på sex månader egentligen. Och de första sex månaderna funkade fint. Men mina läkare tyckte att jag skulle prova att ha såhär konstant. Nu har jag testat det och säger nej. Jag säger ja till medicinen som kur, men jag fungerar inte på den i längden. Jag kommer att avsluta behandlingen nästa vecka.
Jag vet att jag kommer bli sjuk i min endometriosdiagnos. Det är oundvikligt. Men jag hoppas det tar ett tag innan jag blir så dålig att jag inte pallar att kissa och bajsa. När det händer testar jag en kur igen.
Jag kommer inte vara utan medicin helt. Jag kommer ha kvar min spiral och säkert ta nått mer också. Helt hormonfri kan jag tyvärr inte vara längre för jag blöder varje dag helt utan nån behandling.
Jag ska prata med läkare till veckan. Hon kommer kanske föreslå operation igen men det går inte nu. Det är en stor bukoperation i både tarmar och livmoder. Och om det ska vara nån mening måste de ta bort alla härdar och det tror inte jag att de kan här. Vi har inte många endometriosläkare kvar här. Risken är att någon som jobbar med nått helt annat opererar mig utan att veta vad han ser. För det har hänt förut. Det togs inte bort något.
Jag kanske opererar mig ordentligt i framtiden men då ska jag veta att läkaren som gör det lyckats med andra.
Nu ska jag iaf bita ihop mot smärtan och samtidigt njuta av att vara Ida och ha ordentligt med könshormoner och könshår faktiskt, för det ramlade bort av sprutorna, praktisk men underligt.