Nu har jag officiellt tagit paus i klimakteriet. Pratade med min gynekolog i onsdags. Hon är specialist på endometrios och hon säger allt hon tänker rakt ut. Många ogillar det men jag älskar uppriktiga personer. Jag var väldigt tydlig med att jag gör det här för själen. För att orka med ME. Jag vet att jag kommer må dålig utan sprutorna. Men jag kommer vara mig själv. Hon gjorde en plan för medicinering framöver utan sprutorna. Det gillar jag också. Att hon inte låtsas som att det har försvunnit nu. Hon säger att rent teoretiskt ska en kunna bli frisk av sprutorna. Men hon sa att i praktiken så blir alla dåliga igen förr eller senare.
Jag vill vara tydlig med att kemiskt klimakterie är en väldigt bra sak att ta till när en testat allt annat. Den svälter endometriosen. Nu kommer endometriosen få mina vanligt hormoner mer och mer och då kommer den också växa. Så jag kommer som mest sannolikt att köra flera kurer. Men då ska jag hålla dem vid sex månader. Inte längre. De första sex månaderna var helt okej faktiskt. Det är när jag börjat närma mig ett år med sprutorna som jag börjat må dåligt. Dessutom får jag betydligt mer värk av sprutorna. Det är en vanlig biverkan, men en ganska besvärlig biverkan om en redan har smärta i muskler och leder.
För en del med endometrios är det svårt att känna skillnad på mensvärk och bajsnödighet. Antar att det beror på sammanväxtningar som gör att de sitter ihop lite. Iallafall hade jag helt glömt bort detta under behandlingen. Inatt satt jag på toa länge tills jag insåg att det bara var mina reproduktionsorgan som vaknade till liv. Trodde inte det skulle gå såhär fort. Trodde sprutan skulle hålla nån vecka till. Men läkaren sa att en del får tillbaka allt för. Andra kan få vänta sex månader.