Varför är rädsla så ologiskt?! 

Om jag skulle vara ute och gå ensam och mötte en clown som började jaga mig skulle jag dö av en hjärtinfarkt. Det är kanske det värsta som skulle kunna hända tänker jag. Jag är glad att jag inte kan gå ut. Men, män som inte är utklädda till clowner, tex hagamannen var ju inte det. Han var ju betydligt farligare. Och han var jag inte i närheten så rädd för. Det värsta är dock tanken på kombinationen, att bli överfallen av en clown, inte bara jagad. 

Jag såg min första clown på finlandsfärgan med mormor. Mamma och pappa var inte där just då, jag överlevde trots paniken. Men jag minns att jag tänkte ”vad i helvete vad det där”. 

När jag gick i sjuan såg jag Stephen kings film ”it”. Då förstod jag att jag alltid haft rätt; Clowner är djävulens påfund. Det finns inget bra med clowner alls. 

Ni som klär ut er till clowner och skrämmer folk måste sakna nått viktigt. Sluta med det annars äter jag upp er!

Nu är mina papperstavlor färdiga. Jag vill föra fler men det blir nog efter jul. Plus att jag måste ha någonstans att ställa alls för vi har inte plats.

Är det någon som har förslag på var jag skulle kunna ställa ut dem?

Jag kan absolut tänka mig att sälja tavlor med valfritt tema. Så hör av er om ni är intresserade. 

Bilderna blir inte så rättvisa med min telefon. 

Nu har min mamma och syster åkt efter en några jättefina dagar tillsammans. Igår såg vi en av mina bästa filmer. American beauty. 

Nu ska jag vila i en evighet. 

Jag har tänkt på det här med vänner. När en är svårt sjuk orkar en inte höra av sig som tidigare. Men det är också då en som mest behöver vänner. 

När jag blev sjuk läste jag om flera emmisar som förlorat sina vänner sedan de blev sjuka. Jag tänkte att det där händer aldrig mig, inte mina vänner. Nu har jag varit sjuk i två år och kom på häromdagen att det där med att förlora vänner händer även mig. Fast jag har kanske inte förlorat utan snarare bytt. Några av de jag trodde skulle höra av sig till både mig och L har inte gjort det alls. Det finns även de som direkt sagt upp bekantskapen på grund av min sjukdom. Men oj så många bekanta som hela tiden hör av sig och visar att de tänker på oss. Jag har nog vunnit fler vänner än jag förlorat. Det behövs inte så mycket. Bara känslan av att jag inte kämpar ensam. Jag har ett helt lag som hoppas på mitt tillfrisknande och det är så värdefullt. 

Idag är det mycket känslor. Jag är jätteförkyld. Min första ordentliga förkylning med ME. Tankarna är så många. Med svår ME blir en oftast inte förkyld. Så betyder detta att mitt immunförsvar har stärkts eller betyder det att det blivit ännu sämre. Det kanske låter löjligt. En liten förkylning. Men det kan förändra hela mitt liv. Så för mig är det stort. Jag tror att alla lymfkörtlar från hals till ljumskar är förstorade. Så mycket händer i kroppen, men vad betyder det? Det vet nog ingen. Men en läkare på medicin sa en gång att han ville att jag skulle få en redig förkylning för att se om det kan kicka igång immunförsvaret. 

Jag tänker mycket på vad det skulle innebära att ha medelsvår ME ist för svår. Det skulle innebära att även om jag var väldigt sjuk fortfarande så skulle jag kunna åka till en vän och kanske se en film lån kväll eller kanske kunna gå lite utomhus med rullatorn. Det vore så himla stort. Människor med medelsvår ME är infektionskänsliga och just nu har jag ju en infektion. Så det finns helt klart hopp. Dock är det mitt enda tecken just nu. Och jag mår ju sämre än innan. Men immunförsvaret gör nått. Jag har snor, jag har massor av snor. Och det är ett försvar. Självklart finns också tanken att kroppen inte ska klara förkylningen och bli jättesjuk. Alltså mycket känslor. 

Men det var så fint för min vän Ulrika bor här lite nu och när jag vaknade och grät var hon där direkt och kunde trösta. 

Jag tror faktiskt att jag blivit smittad av L’s förkylning. Det är nästan omöjligt för mig att veta om jag blivit förkyld eller om det är en ME-krasch eftersom att det är samma symtom. Och jag har ju alltid förkylningssymtom. Det som är skillnaden egentligen är att vid virus får jag lätt astma, och nu har astman verkligen slagit till. Riktigt ordentligt. Vaknade inatt och kände att jag knappt andades och huvudet dunkade. Vi hoppas att det försvinner fort annars blir det betapred. Jag är trött som det är jag behöver inte massor av astma. 

Det var det trista. Det alldeles underbara är att jag får underbart besök. Nu till veckan kommer en nära vän till oss hit för hon ska jobba i Umeå. Och veckan efter kommer min Syster från Norge. Det är perfekt besök för jag vet att det är personer som alltid får mig att må bra och skratta. Dessutom är de väldigt vana med mig sjuk så de blir inte rädda när jag pratar konstigt eller svimmar etc. Det är bara kärlek. Det bästa för mig är att ha folk boende här för då kan vi ses korta stunder utan att jag behöver trötta ut mig. 

Å vi är inne i oktober! Jag älskar oktober, november och december. Det är nu dags att börja med julkort. Jag gör julkorten förhand och skickar ca 40 st helt olika. Om jag också ska räkna in att jag kommer ha dagar där jag inte kan göra ett enda julkort är det verkligen på tiden att börja.

Julkorten är extra viktiga sedan jag blev sjuk. Det är mitt sätt att tacka alla som ställt upp för mig under året. Och ja, självklart kommer jag glömma nån viktig, det gör jag alltid och får skämmas som ett djur.

Men jag blir så himla glad att vi äntligen har oktober  och snart är det halloween och jag älskar halloween.

Min mage mår mycket bättre tack vare ändrad kost och nått jag fick av läkarna. Det var tydligen inte magkatarr som orsakade värken  utan tarmarna som rörde sig väldigt dåligt. Jag har återgått till den diet som passar min kropp allra bäst nämligen bra fetter, bra proteiner och långsamma kolhydrater. Jag provade LCHF en vecka faktiskt. Det var det äckligaste jag gjort. Aldrig mer.

Anledningen till att jag inte äter snabba kolhydrater är att det inte fungerar alls för mig. Jag blir mätt på en potatis och sedan får jag inte i mig mer näring. Jag har ätit för mycket frukt och blodsockret har rusat upp och ner. Nu när jag inte äter så mycket snabba kolhydrater äter jag mycket mycket mer. Det känns bra att ta en portion fiskgryta ist för en halv portion med en halv potatis till. Min mage gillar inte heller mycket socker.

Jag lyssnar på musik ikväll. Väldigt sällan jag gör det. Tänkte att jag inte ska lyssna på nått som är för känslosamt eftersom att jag alltid mår sämre av känslor. Därför valde jag att lyssna på alla remixer av mobys go. Hahaha egentligen fruktasvärt känslorellaterat. Men ändå avslappnande. Lyssnade på Tori Amos först men hon är verkligen inte ME-anpassad. Hon sjunger alldeles för vackert.

Jag hade en otrolig tur igår för vi lyckades få en tid till en ny läkare just när mamma var här så hon kunde följa med. Så nu är massor av saker fixade och jag kan slappna av.

Det här blev inte ett så jävla hett inlägg men min hjärna orkat inte mer nu.

Jag hade alltid nån slags dröm om att skriva böcker. Sedan när jag bestämde att jag skulle ta en master och sedan doktorera tänkte jag att då får jag ju skriva utav bara helvete. Nu är inte det en realistisk plan längre. Jag säger inte att det inte kan hända, men hallå, hur mycket pedagogisk erfarenhet får jag av att ligga i sängen? Inte så många.

Förskolläraryrket är kanske inte det bästa med mina sjukdomar i en härlig mix även om jag blir bättre. Därför har jag en plan B,C,D osv. Jag gillar planer. Tillbaka till skrivandet. Det är en av planerna. Men hur? Jag har ju en del utbildning i litteratur men absolut ingen i skrivande egentligen. Eller jo, det har jag ju, men det är lite skillnad på en rapport eller uppsats och en roman i Shirley Jackson-stil. Fast å andra sidan. Stephen King och också avundsjuk på henne så jag kanske helt enkelt ska börja med att sänka kraven.

Men om jag ändå ska spendera mitt sista CSN kanske det är bättre att gå typ journalistutbildningen än nån flum-skrivkurs. Och det kanske är ett jätteroligt yrke, vem vet.

Kanske blir det så. Eller också blir det på nått annat vis. Det viktiga är drömmar! Och är det nått jag har så är det drömmar!

Jag kollar inte FB så vill ni kommentera gör det här. Jag länkar bara till FB så alla ska se 😃.

En liten del av min gigantiska pappers-tavla. Mer bilder kommer när den är på väggen.