Vi har åkt till mina föräldrar för att fira mammas 60 års-dag som är imorgon. Men festandet blir nog i dagarna tre. Jag vilar några timmar, är med en liten liten stund vilar igen osv. Det är underbart att träffa alla och så. Men tråkigt att vara så begränsad.  Jobbigast för mig är prat. Jag orkar inte prata och jag orkar inte lyssna, och så gör jag det ändå och blir sämre.

Samtidigt så fungerar allt så mycket bättre den här sommaren. Alla hjälps åt att hjälpa mig och det har blivit vardag på ett väldigt behagligt vis. Kris-året börjar avta. I fjol kändes det som att alla blev ledsna så fort de såg mig. Nu har vi vant oss… Kanske inte helt, men det känns bättre iaf.

Jag gillar att min finska del i släkten är här. Det är så lätt att glömma sitt ursprung, nu när en del pratar finska och jag typ förstår tre ord glömmer jag det inte. Jag har inte träffat min moster på 15 år. Det är speciellt.

Va roligt att det är så många som läser min blogg. Jag har funderat och funderat på om jag skulle lösenordsskydda bloggen för att slippa näthatare. Men då når jag inte ut till lika många. Jag ska istället lägga in filter som skyddar mot knäppskallar.

Tänkt att det finns så många galningar. Tänk att vissa människor på fullaste allvar går in på bloggar, tar reda på info om personen och bara öser ur sig hat. Snacka om low life. När personen kan gå ut i solen och njuta istället.

Jag har alltid varit en person med starka åsikter. Jag säger vad jag tycker ,men jag säger inte att du måste tycka så. Jag kan vara aggressiv i debatter men det har bara med debatten att göra. Jag har inget emot personer som tycker olika.

På ett vis kan jag förstå att en anonym person anklagat mig för att vara frisk egentligen. Jag har själv inte alltid varit så snäll mot alla sedan jag blev sjuk. Det är inget jag är stolt över men jag kan fräsa ifrån ibland när folk tror att livet är över för att de har ont i en tå. Det bottnar bara i avundsjuka, jag vill inte vara såhär sjuk. Jag vet att jag är en av de sjukaste i ME i Norrland och det vill jag inte vara. Min mamma fyller 60 år i helgen och jag kan inte vara med och fira för jag vet att jag håller på att krascha nu. Och sånt gör mig bitter. Jag säger inte att det är okej att skriva hatiska kommentarer om mig men jag anar att det grundar sig i att jag inte sett personen tillräckligt.

ME är en helvetessjukdom som jag inte önskar någon  självklart påverkar den mig psykiskt och gör att jag är sur ibland. Jag är inte perfekt och har aldrig hävdat det.

Det här är en av de få saker jag kan göra. Jag ligger i sängen och skriver på mobilen, här syns inte min sjukdom mer än min surhet.

Tack för att ni läser! Fortsätt med det!

Människor ska inte kasta skräp i naturen, det är mitt ansvar som människa att inte göra det. Sköldpaddor har inte det ansvaret eftersom att de inte kastar skräp. Jag kan därför inte uppmana sköldpaddor att sluta skräpa ner. Det är människorna jag måste uppmana.  Så länge du kastar skräp i papperskorgen behöver du inte känna skuld.

Samma gäller män. Kvinnor har inget ansvar för våldtäkt. Det är det bara mannen som har. Alltså, om du inte våldtar har du ingen skuld att bära.

Det finns inte riktiga män och lådsassmän. Jag förstår att män vill tänka så för att det gör den helt utan ansvar. ”Riktiga män våldtar inte”. Men så är det inte. Det finns ingen OK stämpel på rumpan du kan kolla efter när du drar hen en kille, du vet inte förns det har hänt.

Det går aldrig att se på en man om han ska utsätta dig för sexuellt våld.

Alla män har ett ansvar att inte våldta

Alla män våldtar inte.  En del män gör det.

Som ni kan se här så fick jag frågan om jag legat med lika många kvinnor som män. Mitt svar var

”Det är inte relevant. I denna tråd jag beskrev var det ett 20-tal kvinnor, kanske mer som alla var eniga om att det bara händer i heterosexuella relationer. Självklart kan det hända att en kvinna utsätter en kvinna för övergrepp men det är inte relevant. 97% av alla sexualbrott begås av män 97%! Det är det vi borde fokusera på och inte hur många jag haft sex med.”

Men det är en så himla intressant fråga. Den beskriver så bra varför det här är ett problem. TROR FOLK PÅ FULLASTE ALLVAR ATT KVINNOR BEGÅR SEXUALLBROTT I SAMMA UTSTRÄCKNING SOM MÄN! (Ja jag skriker). Hur faan kan någon ha missat det här?! Det spelar ingen roll om jag legat med 5 män och 5 kvinnor. Statistiken kvarstår 97% män!

 När det är sommar eller egentligen när som helst är det lätt att drabbas av ”herregud vad ska jag läsa”-paniken. Jag kan få riktig jävla ångest av det. Kanske för att jag spenderar hela dagarna med att lyssna på- eller läsa bok.

Jag har botet. Rory Gilmores läslista. Under hela tv-serien läser hon 339 böcker i olika genrer. Det finns garanterat nått för alla. Väldigt många av böckerna är klassiker som en bör ha läst nån gång för ett ultimat liv.
Så gå in på  https://www.buzzfeed.com/krystieyandoli/all-339-books-referenced-in-gilmore-girls?utm_term=.gi2AJxXzx#.rdJBpVE2V
Sommaren är nu räddad. När du läst alla 339 böcker kan ut du börja kolla upp andra titlar av författarna du gillade.
Puss och kran cykelram.

Jag är jättenervös att jag ska bli dålig efteråt men trots det är jag med på midsommar, med inplanerade vilopauser. Det är bara vi och en kompis här. Men det blir ändå ett redigt firande med sill och nubbe om en stund, sedan jordgubbar doppade i choklad och bubbel. Sedan blir det en sovstund. Efter det blir det grillat och sist men inte minst en tårta gjord på hallonmoussen och kladdkaka.

Jag är väldigt hormonell just nu. Jag har fått öka min hormonmedicin för att inte blöda, men jag lär nog få öka mer. Mår precis som just i början av en graviditet; jätteömma bröst, gråter av ingenting, känner dofter jätteväl, ont i bäckenet och livmodern, lite illamående men det är iaf inte som vid en graviditet. Tur det iaf. Nu kanske en del tycker ”hallå privata detaljer”. Men såhär är det; endo är en helvetes sjukdom som vi behöver prata om mer. Samma sak med mens. Och ni vet att jag är normbrytande av min natur så sluta läs om det är känsligt.

För övrigt vill jag önska er en fin midsommar. Men du som planerar att supa dig full framför ögonen på dina eller andras barn önskar jag en dålig midsommar, hoppas att det regnar på bara dig.

Tidigare har ni kunnat läsa om min historia med en handläggare på försäkringskassan. Han har grävt överallt för bevis så hon kan avbryta min sjukskrivning. Men hon avbryter den inte, hon stressar bara och säger att ME inte är en sjukdom och att jag ändå kanske inte har den och hade inte jag en historia på psykiatrin för massor av år sedan osv.

Jag har mått vansinnigt dåligt av det här. Stressen har gjort min kropp sjukare.  Idag skriver hon att jag ska få sjukpenning tills min läkare är tillbaka. Som om han skulle ändra sig och säga ”jag skojar bara Ida är frisk”.

Jag kände att nu räcker det. Nu är det personligt. Hon har haft kontakt med alla jag träffar och hon har diskuterat med min läkare många gånger. Hon kommer att kämpa tills hon kommer på hur hon ska kunna utförsäkra mig.

Det är väldigt synd om min handläggare. Hon måste ha väldigt stora privata problem. Hon hävdar även att hon sköter sitt jobb till skillnad från alla andra på f-kassan i Umeå. Väldigt intressant. Jobbar du på f-kassan i Umeå, glöm inte att du gör ett dåligt jobb enligt din kollega.

Jag skrev ett mail. Såhär lyder det:

—–Ursprungligt meddelande—–
Från: Banksjo [mailto:ida@banksjo.se]

Det här har varit en väldigt onödig stressbelastning. Du visste att han var bort till september. Det sa jag och därför är jag sjukskriven tills dess. Nu kommer du ju att godkänna mig så länge som läkaren begärde. Du hade alltså aldrig behövt stressa mig om det här.
Diagnosen står klart och tydligt. Jag är sängliggande dygnet runt alltså vet jag att jag har rätt till sjukpenning hur mycket du än försöker motarbeta det.
Jag hade gärna ringt dig men jag kan inte tala i telefon alls längre. Du får komma hit och träffa mig om du inte tror mig.

Det är ingen som kommer klappa dig på axeln och tycka att du gjort ett bra jobb (som du sa). För den här gången har du bara slagit på den som ligger.
/ Ida.

Igår fick en bekant ME-diagnos. Jag tycker det är så vidrigt så jag kan typ inte hantera det. Hon har haft avvikande prover förut så jag var säker på att det var annat. Samtidigt har hon tydliga symtom. Men nu vet vi. Jag hade hoppats så att det skulle vara nått annat. Vi lärde känna varandra genom att båda hade oförklarlig feber.

Min mamma berättade om nåns bekant bekant som haft feber i månader, jag får ont i magen så fort jag hör det. För det är ett helvete. ME är ett helvete för alla. Men att leva med kronisk feber tar ju extra mycket på den lilla energi vi har.

Ta alltid hand om er. Stanna henna från jobbet även om det känns onödigt. Misstänker ni bakteriella infektioner så se till att skaffa antibiotika fort. Det är inte säkert det hjälper. Men många får ME efter en svår infektion.

Skicka aldrig ditt barn till förskolan med alvedon! Barn kan också få ME och behöver vila och återhämtning precis som oss.